|
286
XV.
Inlands Nordre Härad.
Detta härad, som
innehåller 3 prestgäll, Spekeröd, Ödsmåls och Solberga, stöter i wester till
Hakefjorden och dess fortsättning, i norr till Fräkne, i nordost till Torpe
och i sydost och söder till Inlands Södre härad.
1.
Spekeröds pastorat.
Detta prestgäll har
från ålder utgjorts af socknarne Spekeröd och Norum, men enligt Kongl. Maj:ts
resolution af den 6 October 1841 skedde ett socknebyte med det angränsande
Ödsmåls pastorat 1), så att Uklums socken togs ifrån detta sistnämnda och
förenades med Spekeröd, i utbyte mot Norum, som lades till Ödsmål. Denna
förändring, hwilkens werkställighet daterar sig från den 1 Maj 1845,
påkallades hufwudsakligen af de swåra communicationerna emellan Ödsmåls och
Ucklums socknar, och war i flera afseenden ganska lämplig.
Spekeröd omgifwes af
Forshälla, Hjertums, Solberga och Ödsmåls pastorater, och upptages till
största delen af Inlandsfjellet. Söder ut, eller i Spekeröds socken,
framtränger med östlig rigtning en stor dal, kommande från stranden och
stående i sammanhang med den slättbygd, som öppnar sig genom det angränsande
Solberga pastorat.
Gränsen mot Ödsmål
bildas till en del af den romantiska sjön Stora Hällungen, hwilken med tre
fjerdedels mils längd, fast föga bredd, är en af länets största insjöar.
Fråga är nyligen wäckt om sänkning af denna sjö, hwarför den projecterade
kostnaden, den man till större delen hoppas få betäckt genom ett statsanslag,
lärer wara ganska ringa, i
__________
1) Efter sägen skall
Spekeröds och Ödsmåls pastorater fordom utgjort blott ett enda.
287
jemförelse med wärdet
af den jordwidd, som derigenom kommar att winnas. Uttappningen kan med lika
lätthet werkställas på twenne olika ställen, antingen wid sjöns norra ända,
der den har sitt utlopp genom Ljungsån åt Ljungskile, eller på westra sidan,
i hwilket fall den finge ett nytt utlopp förbi Ödsmåls kyrka åt
Askeröfjorden. Hela östra delen af pastoratet är i ordets bemärkelse uppfylld
af små insjöar, som nästan alla äga ett gemensamt utlopp uti det icke
obetydliga wattendrag, som rinner genom Spekeröds socken och faller i hafwet
wid gården Anrås i Jörlanda socken. Den största af dessa småsjöar, hwilka
bidraga tillförskönandet af de wid dem belägna hemman, heter Håltasjön.
Näringarne äro
jordbruk och någon skogshantering. Såwäl i anseende till jordens godhet, som
till inbyggarnes skicklighet att bruka den, är det en stor skillnad emellan
de båda socknarne. I båda fallen äger Spekeröds socken företrädet.
Skogsproducterna, kommande hufwudsakligast ifrån Uklum, afyttras till Tjörn
och Götheborg. Allmogen är särdeles slöjdfärdig. I Spekeröd förfärdigas goda
och lätta plogar till den kringliggande ortens behof.
Spekeröds
Socken
Af ifrågawarande
pastorat utgör Spekeröds, fordom Spiikariodra, socken den södra och
bördigaste delen, innehållande i widd en knapp half qwadratmil. Uti den
förutnämnda dal Spekerödsslätten kallad, som sträcker sig inåt denna socken,
äro omkring 20 hemman belägna, hwilka äga en jordmån af bördig lera. Längre
inåt, wid sjön Ålwattnet, ligger en mindre, men äfwenledes bördig, dal
Rördalen, med några gårdar1), de enda i socknen, som hafwa någon skog till
afsalu. Lera och lermylla omwexlar föröfrigt, utom på ytterst åt fjellet
belägna hemman, som hafwa mest femjord, och der hafre och blandsäd utgöra det
wigtigaste sädet, under det hela den öfriga socknen besås med korn och bönor.
Medelutsädet på de i
allmänhet wäl
uppodlade gårdarne stiger till några och trettio tunnor.
___________
1) Nemligen Stötten,
Ängdal, Röra och Hålt.
288
Skogen räcker till
husbehof för endast en fjerdedel af socknens gårdar; men lundar af löfträd
kläda öfwerallt det couperade landskapet.
Socknen innehåller 4
1/2 frälse-, 3 3/4 krono- och 22 1/8 skattegårdar, tillsammans 30 3/8 m:tal,
förmedlade ifrån 32 7/8. Enligt sista qwinqwenniitabellen beboddes dessa af
1,357 personer. År 1805 war folknummern 994.
Spekeröds Prestgård,
3/4 m:tal, med en derunder afhyst äng, Kjerr, som fordom warit 1/4 m:tal,
utsår omkring 20 tunnor i bördig jord, har äng till 60 ā 70 skepp:d, men
ingen skog, swag betesmark och dåliga manhus-åbyggnader. Under 1788 års krig
war högqwarteret en gång förlagdt till denna prestgård, på hwilken ännu en
fensterruta är i behåll, hwaruti dåwarande Danske kronprinsen Friederich
ristat sitt namn.
Labol, 1/2 m:tal,
boställe för 3:dje Underofficeren wid Lifcompagniet, har åker till omkring 15
tunnors utsäde, äng till 70 lass, 3 torp och husbehofsskog.
Dyrtorp, 1 m:tal, f.d.
Corporalsindelning, utsår omkring 35 tunnor i god jord, höstar 70 lass hö,
har god betesmark och 4 torp; men saknar skog och torfmåsse.
Westra Harås, 1/2
m:tal, f.d. Fältwäbelsboställe, sår 12 tunnor, har äng till 50 skepp:d 1 torp
och husbehofsskog.
Mällby, 1 m:tal,
boställe för Kronofogden i Inlands fögderi, utsår omkring 24 tunnor och
skördar 100 skepp:d hö. Äfwen detta hemman har god jord, skog till husbehof
och 1 torp 1).
Af frälsehemmanen äro
1 m:tal Nordre och 1/2 d:o Södre Lundby pantningshemman under Ströms säteri i
Hjertums socken.
1/2 m:tal Östra Harås
är i flera afseende det utmärktaste
——
1) Af
befallningsmännen på Inland känner man: Thiorder Thordsson, hwars namn finnes
på en fornhandling af
1441; Rasmus Jensson,
omkring 1640; och sedan 1702: Borg, Hasselberg, Lindqwist, Almgren,
Printzler; Bruhn
ifrån 1768 till 1800;
assessor Anders Hellberg till 1829, och n.w. Anders Rhodin.
289
af socknens
kronoskattehemman. Denna gård, under hwilken äro laggda till dagswerkshemman
1/8 Asperunden och 1/8 Swallen, är den bäst bebyggda i pastoratet, äger en
stor och wacker trägård, 20 tunnors utsäde, 90 lass höskörd, icke obetydlig
skog, ett obebygdt qwarnfall och 3 mindre torp. Harås, som nära hundrade år
innehafts af ståndspersoner, äges nu af bönder.
För sin storlek
förtjenar äfwen omnämnas 1/4 m:tal kronoskatte Röd, beläget i omförmälta
Rördalen. På denna hemmansdel utsås nemligen 16 tunnor, ehuru i swag jord,
och winterfödas 24 nötkreatur och 8 hästar.
Gårdarne Harås och 1
mtl Torp lågo fordom under klostret i Kongahell.
De inom Spekeröds
socken befintliga skattlaggda werk och inrättningar utgöras af 3 mjölqwarnar
och 2 sågwerk. Ett ypperligt tillfälle till anläggning af betydliga
wattenwerk utöfwer de nu befintliga gifwes på det wackra men swaga hemmanet
Anwik, i fallen emellan Håltesjön och Ålewattnet; men ställets aflägsenhet och
swår wäg lägga hinder för en dylik speculation. Der finnes nu såg, qwarn och
wadmalsstamp.
Spekeröds kyrka,
belägen emellan några bergskullar, är en oansenlig stenbyggnad, med tresidig
chormur och ett wid westra sidan uppfördt torn af trä. Inwändigt saknar hon
all märkwärdighet, utom i det afseende, att hon äger ett litet orgelwerk af 3
stämmor och pedal, hwilket hufwudsakligast på assessor A. Hellbergs
bekostnad, blef år 1804 inköpt till kyrkan för 400 R:dr R:gs. De båda
ringklockorna äro från sednare tider. Kyrkans enda antiqwitet ifrån catholska
tiden är ett är ett litet träcrucifix med de wanliga medaillonerna på
korsarmarnes ändar.1)
__________
1) På kyrkogården och
i wapenhuset ligga några äldre grafstenar. På en af dessa läses: "Her
under ligger erlig og welaktne Mand Anders Swensson, som Gud hafwer henkallet
med døden 1614. Han haffwer fortjent sin føde med sit erlig handtwark og
købenskab paa adskilliga stader. Hans aar og older haffwer warit LXXIX. Gud
giffwe honom og oss alle en salig opstaandelse".
290
De märkwärdigaste och
nästan enda ålderdomsminnen i Spekeröds socken träffas på Grössbacke, eller
den kala bergås, öfwer hwilken häradswägen slingrar sig till Uklum. Här har
fordom funnits en rectangelform af 12 stegs längd och 9 dito bredd, bildad af
uppresta stenar från en till tre alnars höjd. 6 qwarstående och ett par
kullfallna stenar utwisa ännu fornlämningens ursprungliga beskaffenhet. På
den släta ljungmon synes dessutom omkring 25 stenstoder, de flesta af blott
en fots höjd, ett par ättekullar, samt lemningar efter en större, rund krets,
laggd af klumpformiga stenar. Ibland allmogen har bibehållit sig en
tradition, att ortens inbyggare i fordna tider haft sin samlingsplats och
tingställe wid dessa wårdar. En
annan tradition än den
anförda omnämner, att dessa stensättningar stå till minne efter ett här
hållet enwig emellan en kämpe Grös och en Åke ifrån Åketorp i Spekeröds
socken, hwaruti den förre stupade. wid Jösbyn höjer sig en ganska reslig och
wacker bautasten, den största i orten, och på Kännstorp stå 2 dylika
uppresta.
Uti skogen i
skillnaden mellan Hålt och Anwik bär en hålighet i berget namnet Tjufklämman,
enligt sägen efter ett röfwareband, som här uppehållit sig. Der synas ännu
märken efter spisel och bergets sidor äro swartbrända.
Uklums
Socken
kallas af allmogen i
dagligt tal "Åcklam" och "Åcklanne", hwilket sednare
närmast öfwerensskommer med det äldsta namnet, Auklanda. Belägen norr i
pastoratet, utgöres denna socken helt och hållet af en bergstrakt, hwars
skarpa och sterila natur endast förmildras af några bördigare dalgångar söder
om sjön Stora Hällungen, hwars watten skiljer socknen från Ödsmål. Med
undantag af några i sistnämnda trakt belägna hemman, nemligen 2 m:tal Dahl, 1
Daffinsröd och 1/2 Buxeröd, hwilka hafwa lera, är sandjord och femma rådande
öfwer hela den öfriga socknen, tillfölje hwaraf blandkorn, hafre och wår-råg
utgöra
det mest brukliga
sädet. Uklumsbon beskylles för att i allmänhet wara en dålig jordbrukare.
Gårdarne äro till sina inägor något mindre än de
291
i moderförsamlingen,
men betesmarkerna bättre, hwadan här idkas en icke obetydlig boskapsskötsel.
Äfwen Uklums socken
kan ännu räknas till länets skogsbygd. Huru stark än misshushållningen warit
och är, äga dock de flesta här belägna gårdar ännu skog till afsalu. Endast
några få hemman sakna sådan förmån. Uti sina outtömliga torfmossar äger Uklum
en förmån, som om någon tid skall blifwa likaså wärderad, som den nu är
förbisedd 1). På en areal af 14,279 tunnland innehåller Uklums socken 25 1/2
hela hemman, deraf 8 1/4 äro frälse och 3/4 m:tal krono. Oförmedlade
hemm:talet äro 27 5/8. Folknumren, som år 1805 war 802, hade år 1840 stigit
till 1,100.
Af frälsehemmanen äro
6 3/4 m:tal förpantade ifrån Ströms säteri i Hjertums socken på 90 år,
räknade ifrån 1776.
Prestgärde, 1/2 m:tal,
är prestenkesäte och ett uselt hemman. Årliga utsätet är 10 tunnor i sand;
ängen lemnar knappt 40 lass. Skogen räcker till husbehof.
Stubberöd, 1/4,
Skogwaktareboställe, är, oagtadt sitt mindre hemmanstal, bättre än föregående,
särdeles hwad ängen widkommer.
Såsom wälbyggda
utmärka sig 1/2 m:tal Sköllunga, föröfrigt ett klent hemman, men med god
skog, en hemmansdel i Hufweröd och en dito i Grössbyn, samt gästgifwaregården
Smedseröd, 3/8 m:tal.
På sistnämnda
wälbebrukade gård, med i sambruk warande 1/2 m:tal Tolseröd, utsås emellan 30
och 40 tunnor höst- och wårsäd och höstas omkring 170 lass hö. Hit höra 2
torp, husbehofsskog och torfmåsse, en mindre qwarn och ett å gården anlagt
bränneri.
Wid Smedseröd är
Inlands Nordre härads tingsställe. Tingsbyggnaden är den prydligaste i
Bohuslän. Den uppfördes 1828.
I Uklums socken, wid
Pottebacka och Hamra, finnes,
__________
1) Till Sköllunga gård
hörer den största torfmåssen i socknen och kanske i hela Bohuslän. Dess widd
lärer uppgå till hundradetals tunnland.
292
sedan öwer 50 år
tillbaka, ett tegelbruk, hwilket, såsom det enda här på orten, driwes med
stor fördel.
Uklums kyrka är ett
gammalt stenruckel med spruckna murar och ett lifsfarligt utseende. Ett
trätorn, hwilande på murarne till ett wapenhus, sluter sig i wester till
byggnaden, hwars structur liknar Spekeröds, endast med den skillnad, att hon
på norra sidan har blott ett fenster, nemligen i chormuren. Altarprydnad,
predikostol och hela innanredet äro af en beskaffenhet, som fullkomligt
öfwerensstämmer med det hus, hwaruti de befinna sig. Endast en med löfsirater
wäl utarbetad dopfunt af sten påkallar här uppmärksamheten. Klockan i tornet
saknar inskrift.
Helt nära denna kyrka,
i gården Grössbyns trädgård finner man en ganska intressant fornlemning,
nästan den enda i sitt slag i Bohuslän. 8 stenhällar af omkring 2 alnars höjd
och ifrån en till tre alnars bredd äro här uppresta i en ordning, som wisar,
att de, tillika med flera som numera icke finnas, innesluts en krets af 20 stegs
diameter. I centrum af denna ring stå twenne halfannan aln höga och lika
breda stenskifwor winkelrät ställda emot hwarandra, och på något afstånd
derifrån, dock inom ringen, ännu en sten. Utanför kretsen ligga 8 ättehögar,
wisserligen till stor del förstörda, men likwäl wisande, att de förr icke
warit ibland de minsta. Så osäker den ibland folket lefwande traditionen om
wissa fornlemningars betydelse än iallmänhet är, så tycks den likwäl icke
misstaga sig här, då den säger, att ifrågawarande minneswårdar utmärka ett
gammalt offerställe. Ett stöd för en sådan förmodan lemna de twenne i
kretsens midt emot hwarandra ställda stenar. Det synes nemligen att dessa
hällar, jemte twå andra, efter hwilka nu endast synas hål i maken der de
stått, uppburit en större häll , och således med all sannolikhet äro en
qwarlefwa efter ett gammalt Druidaltare. Den nyssnämnda inom kretsen
fristående stenens bestämmelse kan hafwa warit, att emot den krossa till döds
de till offer utsedda menniskor eller djur. Man känner, att särdeles offren
af det förra slaget affärdades genom strypning, dränkning eller krossning
emot en dylik sten,
hwlken ock
293
lärer wara tillstädes
wid flera Nordiska offerställen. Ändamålet med de flisformiga stenar, som
bilda kretsen omkring altaret, har warit, att emellan dem spänna tåg eller
fästa stänger, för att hindra det närwarande folket att tränga det heliga
stället för nära och hindra offerpresterna i deras förehafwande. Sålunda
witsordad både af traditionen och af fornlämningens form, styrkes den mening,
att man här bör söka en offerplats ännu af en annan omständighet. I äldsta
tider skall här nemligen funnits en stor och djup ekskog, hwilken länge,
såsom sägnen förmäler, hölls af folket i wördnad; qwarlefwor efter denna lund
beskugga ännu de måssiga
hällarne. De Druidiska — och till Druid- eller Baldersculten höra wäl alla
offerställen under bar himmel — omgåfwos alltid utaf en helig lund af ekar,
hwilken ännu långt in i christendomens tider, ja, till och med ännu i dag
hålles helig af allmogen, som sist af allt sliter sig lös ifrån de seder och
fördomar, som haft sin upprinnelse i dess fäders gudsdyrkan och religieusa
begrepp. Såsom Druidiskt offerställe framstår fornlemningen på Grössbyn såsom
den enda i länet, såframt man icke för en sådan will anse den för en
tingskrets måhända origtigt förklarade stensättningen i Blomsholms skog uti
Skee socken 1).
I Grössbyns gärde resa
sig på sex stegs afstånd ifrån hwarandra twå ganska wackra stenwårdar, den
ena 5 1/2 aln. lång och 1 aln bred och den andra af 4 1/2 alnars höjd och 2
1/2 dito bredd. Dessa kallas i orten Widrik Werlandssons graf, och man tror
att den beryktade sagohjelten med detta namn här bliwit jordad. Hans häst
skall ligga begrafwen uti en närbelägen höjd, hwilken ock, efter det i sagorna
denna häst tillaggda namnet, benämnes Skämmingshögen. Widriks griftställe
uppwisas flerstädes i Norden. Hwad som föranledt dess förläggande just hit,
är owisst; måhända har någon förståsigpåare i fordna dar tyckt att så
wackra bautahällar som
nyssberörda icke borde sakna sin historia, och fördenskull, i brist af annan,
satt dem i sammanhang med den
__________
1) Se beskrifningen af
denna uti 2:dra häftet af detta arbete, pag. 193.
294
frejdade smedssonens.
På sådant sätt hafwa många traditioner uppkommit ibland allmogen. Ofwanför
Sköllunga gård på en ljungmo wisa sig ifrån häradswägen 1) omkring ett tjog
ättehögar, hwilka äro de ansenligaste i södra Bohuslän. De kallas Sköldungs
högar, utan att traditionen har något widare om dem att förtälja. Sådana fornminnen
förekomma äfwen wid hemmanet Backa och wid Smedseröds gästgifwaregård. En
naturbildning, liknande menniskofjät, märkes i Sköllunga berg, der gångstigen
leder mellan Uklums kyrka och Röstorps säteri i Westerlanda socken, samt
kallas af allmogen Jättefjäten.
__________
Någon skola finns icke
i pastoratet. De fattiga försörjas genom sammanskott af spannmål, den de
sjelfwa få uppbära.
Det regala pastoratet
är i 3:dje klassen. Korntionden utgör 40 tunnor och några kappar.
Pastorer i Spekeröd
och Norum:
Såsom de äldsta sådana
efter reformationen nämnas h:rr Töger och Holger, utan alla andra
upplysningar.
Jon Gudmundsson, lefde
här omkring 1620.
Lars Michaelsson
Grundiis ifrån 1627 till 1633.
Herr Hans, fick
pastoratet genom gifte med företrädarens enka. Hans dödsår är okändt. 2).
__________
1) Nära Sköllunga
skiljer sig wägen ifrån Smedseröd åt twenne håll, den ena ledande norr ut åt
Åsens gästgifwaregård på Fräkne, och den andra åt öster, gående till Hjertum,
och för omkring 30 år sedan till stor nytta för orten upptagen. På den förra
ligger Swenshögens lid, numera den brantaste backe i detta backiga län.
2) En gammal
anteckning om honom berättar, att hans gästfrihet en gång blifwit så anlitad
af resande, att de wid sin affärd lemnade wisthuset alldeles tomt. Genast
derpå kommo nya wägfarande och wille inqwartera sig i prestgården, men blefwo
afwisade. En af dem påminde då om Pauli föreskrift, att en prest bör wara
gästfri; men Hans swarade: "Hade S:t Paulus bott så nära Stora Hällungen
som jag, hade han, min själ! aldrig skriwit något sådant", med hwilket
besked gästerna förfogade sig åt annat håll.
295
Nils Larsson Grundiis,
son till hr Hans' företrädare, war förut skeppspredikant. Hans död, som
inträffade omkring 1671, wållades aw ett olyckligt fall från hästen. Han
skall hafwa warit en i många afseenden utmärkt man.
Owe Tegner, se
pastorerna i Bro.
Henric Tolsonius,
pastor i Kongelf 1666, afsattes wid fredsslutet 1679 på några sina owänners
anstiftan, såsom misstänkt för gemenskap med Norskarne. Blef likwäl straxt
derpå pastor här och dog 1699.
Gabriel Benzonius,
rektor i Kongelf, nedlade embetet 1719, död 1728 och efterträdd af mågen
Lars Kjerrulf, död
1758.
Andreas Jeurling,
förut comminister i Skredswik, befordrad till pastor i Thorsby 1770, död 1789.
Mag:r Gabriel
Kjerrulf, slottspredikant på Elfsborg, död 1781.
Carl Jeurling, afled
1795.
Olof Rodehn, förut
komminister i Gällstad, död 1812.
Olof Fagerberg,
kapellan i Säfwe, pastor här 1815, död 1841.
Nuwarande pastor i
Spekeröd och Uklum är förre komministern i Fässberg Henrik A. Nordholm,
utnämnd 1842.
Ifrån Spekeröd till
närmaste stad, Kongelf, är 2 1/4 mil. Adressen är nämnda stad.
2.
Ödmåls Pastorat
Om detta lilla
pastorat, till arealen det minsta i Bohuslän näst Bokenäs och Thorslanda, är
i allmänhet föga att säga Det är beläget nordwest i Nordre härad utmed
sjökanten och innefattar socknarne Ödsmål och Norum. Norra och östra delen är
uppfyld af berg 1); men utmed Askerö- och Hakefjordarne, hwilka tillstöta i
wester, löper en stor, jemn och wacker strand-dal af utmärkt bördighet. I
fjorden ligga twenne betydligare öar, tillhäriga detta gäll, nemligen
__________
1) På gränsen mot
Fräkne gå bergen ända ned till stranden. Den ifrån nämnda trakt kommande
landswägen stupar här med swåra backar ned uti de såkallade Hällesdalarne.
296
den skogbewuxna Stora
Askerön, belägen 1/4 mil ifrån fasta landet och ett af ett sund skiljd ifrån
den mindre ön med samma namn, hwilken räknas till Tjörn, samt den likaledes
skogrika och wackra Stenungsön, liggande helt nära utmed landet. Båda
innefattas under Norums socken och innehålla den förra 3 och den sednare 1/2
mantal kronoskatte.
Pastoratet är blott
till någon del skogbewuxet och föga wattenrikt. Här finnas endast ett par
mindre wattensamlingar.
Berättelsen om
forntida jerntillwerkning i denna trakt äger intet annat stöd än namnen på
twå härstädes belägna gårdar, Jernblästen och Jernklätt, den förra belägen i
Ödsmåls och den sednare i Norums socken, hwilka dock icke sakna sin
märkwärdighet. En gång af jernmalm säges finnas på Gymnasiehemmanet Åhregrens
mark.
Den förträffliga
beskaffenheten af jorden uti ofwannämnda strand-dal, bestående af lera och
mylla på lerbotten, här och der mergelartad, gör Ödsmåls pastorat till en god
sädesbygd. Endast några af de i bergstrakten belägna hemman äro af swagare
art, såsom hafwande sand och lätt mulljord. Undantagandes på dessa hemman,
besås åkern mest med korn och bönor. Wintersäde nyttjas högst obetydligt.
Ängen är uppäten af åkern. Medelutsädet, i anseende till gårdarnas enahanda
beskaffenhet lika i båda socknarne, utgör omkring 35 tunnor på helt hemman.
Betesmarkerna äro i allmänhet hjälpliga.
En binäring för en del
af Ödsmåls sockens skogsboar är förfärdigandet af laggkäril, såll och
korgarbete, hwilka afsättas i orten och i skärgården. Man finner äfwen här
skickliga handtwerkare af alla slag.
I pastoratet äro
skrifna 6 Wenerseglare om tillhopa 93 läster. Något småfiske idkas i
angränsande fjordar. Allmogen, som är skäligen hyfsad, äger jemn utkomst, men
wisar sig för mycket tillgänglig för den ifrån Fräkne inträngande yppigheten
i kläder och lefnadssätt.
297
Ödsmåls
(fordom Ausmala) socken
Läget af denna socken
är emellan Ljung, Uklum och Norum. Den omgifwes på twå sidor af watten,
nemligen, i wester af Askeröfjorden och Swansund och i öster af den
långsträckta sjön Stora Hällungen, hwilken utgör gränsskillnaden mot Uklum,
Ödsmåls förra annexförsamling. Östra och norra delen är skogbewuxen; men
flera hemman sakna likwäl all skogstillgång. Areala innehållet, beräknadt till
10,345 tunnland, är fördeladt emellan 27 3/4 hemman, hwilka underhålla 1,528
personer 1)
Af gårdarne äro 5 7/8
frälse och blott 1/2 m:tal krono. Oförmedlade gårdetalet är 31 3/8.
Hwitfeltska donationen tillhöriga äro frälsehemmanen Stora och Lilla Åhregren
1, Starrkärr 1/2, Westra Jordhammar 1/2, Röra 1/2, Lunna 1/4, Byn 1/2, Hagen
och Södra Sanden, hwardera 1/4 m:tal, samt under frälserätt skattegårdarne 1
m:tal Näs, 1/4 Kläpp och 6 öre boljord i Korsgård. Det förstnämnda hemmanet,
äfwen Öfwergren kalladt, är tilldeladt Gymnasiifogden till boställe.
Prestgården, 1/2 m:tal, är den enda hemmansdel i socknen af krononatur. Här
utsås omkring 16 tunnor och höstas 60 lass hö. 2 Dagswerkstorp finnas.
Boningshusen äro för några år sedan upbyggde.
Gårdarne i Ödsmål äro
i allmänhet bra bebyggda. Isynnerhet utmärker sig i detta afseende 1/4 m:tal
Röd.
Lastageplatser äro:
Starrkärrs strand, Mjösund och Kålhättan, ifrån hwilket sistnämnda ställe
wägfarande sättas med färja öfwer det trånga Swansundet till Swansunds
gästgifwaregård på Oroust.
På den öppna
strandslätten, alldeles inwid landswägen, ligger inbäddad i löfträd Ödsmåls
gamla förfallna kyrka, byggd på gamla wiset med fyrkantiga skepp och chor.
Man har welat förewiga dess nyare öden genom en å läktaregafweln anbragt
inscription, så lydande: "Då Swea rikes
__________
1) Ifrån 1805 till
1840 hade folkstoden i denna socken wunnit en tillökning af 246 personer,
oaktadt en minskning
af 140 personer ägt
rum mellan 1830 och 1840.
298
uppkomst och
förbättring i alla delar under konung Gustaf III:s wisa och milda regering i
önskelig och wälsignad stund tog sin början, har denna kyrka fått en ny
klockstapel år 1772, utwidgade fensterlufter och en ny kyrkodörr på wästra
gafweln, samt förbyggd och upphöjd läktare 1771, hwilken, tillika med
predikostolen och altartaflan blefwo målade 1774 af J.C.W." Hwilken
sällsam sammanställning! 1772 års statshwälfning och uppresandet af en
klockstapel wid en bondkyrka; Konung Gustaf III och plankstrykaren W.! Huru
menniskoälskande man än tyder denna anspråksfulla inskrift, kan man likwäl
icke undgå att deruti finna uttryckt den tanken, att reformen af Ödsmåls
kyrka ingalunda war den minst märkwärdiga tilldragelse uti dessa på stora
händelser rika år. Anförandet af densamma är emedlertid tillräckligt för att
öfwertyga konstwännen och antiqwarien, att de icke här hafwa att söka något
af intresse.
Ödsmåls kyrka äger en
årlig inkomst af 5 rdr 26 sk. 8 rst. genom ett testamente af framlidne
prosten i Knäröd Benedict Montan. På en i nämnda stapel hängande klocka står
gjutningsåret 1587. Det wid Fräkne beskrifning omnämnda Gullborg är en
borglemning, bestående af några nedrasade stenmurar på ett af naturen i sig
sjelft befästadt berg i gränsen mot Fräkne härad. Sagan, att en sjökonung med
namnet Frakke, efter hwilken nämnda härad blifwit uppkalladt, här haft sitt
tillhåll under wintrarne, gifwer detta ställe ökad märkwärdighet. Ibland de
fästen, riksmarsken Thord Bonde lät anlägga eller på nytt upprätta i Bohuslän
i medlet af 15:de seklet, nämner rimchrönikan särskildt Gullborg, och af
namnens likhet kan man sluta till dettas identitet med ifrågawarande, såframt
man ej med en äldre författare 1) will antaga, att därmed förstås Gullbergs
(n.w. Götha Lejon) skans wid Götheborg. Rimchrönikan säger likwäl
uttryckligen, att H:r Thords fästen uppfördes inom Wiken gränser. Äfwen på
Bua Slottsberg wid sjön Hällungen styrka några rudera traditionen att der
legat ett wikingafäste; men att med
__________
1) Lagerbring, IV,
pag. 488.
299
Ödman antaga att
norske konungen Östen Magnusson här residerat, är att drifwa gissningskonsten
alltför långt. Söder om detta gamla höwdingasäte reser sig det pittoreska
Borgsflog, hwars lodräta wägg med en ryslig höjd stupar ned i Hällungen. Man
kan ej föreställa sig en sublimare anblick än denna förfärliga klippbrant med
sin infattning af den grönskande skogen, kastande sina hotande skuggor öfwer
den djuptliggande fjellsjöns silfwerblanka spegel. Borgsflog är den högsta
brant i länet, säkerligen ett par eller tre hundrade fot hög i den lodräta
wäggen, och genom lodning lärer man blifwit förwissad om, att den till lika
höjd och med samma resning sänker sig under sjöns yta. Dess namn antyder på
ett fordom å detsamma beläget fäste.
Uti prestgårdens
beteshage ligga lemningar efter ett förstördt dyrhus; 2 små stenar stå
uppresta på Röds mark, helt nära landswägen, äfwensom en sådan på Grinnerås'
ägor. Tätt wid landswägen midt emot gården Starrkärr finnes i berget 2
naturliga skåror, en djupare och en igengången, i form af yxhugg, som af
allmogen benämnas S:t Olofs hugg.
Norums
(ford. Norheims) Socken,
utmärker ett litet
område wid stranden söder om Ödsmål, jemte öarne Askerön och Stenungsön. Att
den på en jordwidd af blott 4,280 tunnland innehåller 23 3/8 hemman och föder
1,231 menniskor 1), är ett bewis såwäl på markens ländighet som dess
uppodling. Endast 1/8 m:tal är frälse och 1/4 dito krono. Oförmedlade m:tal
äro 25 3/4. Trakten lifwas af någon löfskog; men barrskog wäxer blott på
öarne.
Frälsehemmanet 1/8
Öfra Doteröd tillhör Hwitfeldtska stipendiigodset.
Kronohemmanet 1/4
Kyrke-Norum är prestänkesäte, sår 10 tunnor, har äng till 30 lass och ett
torp.
Stenungsön, 1/2 m:tal
kronoskatte, innefattande den wackra ön med samma namn, är bebygdt för
ståndspersoner, har god barr- och löfskog, utsår omkring 14 tunnor i mulljord
__________
1) 1805 war
folknummern 1,006.
300
och winterföder 14 nöt
och 3 hästar. Denna lilla egendom har fordom tillhört lagmännerne Jens
Christensson och Hans Frantzön, hwilka båda bodde här. Sedan innehades den af
Cedercronor, och numera af Kihlmanska slägten.
Såsom de bästa
hemmanen i Norum anses det wäl bebrukade Strandnorum, och Nösnäs, hwaraf det
förra är gästgifwaregård.
I denna socken ägde
Kongahells kloster Strandekärr, 1/2 m:tal, ditskänkt af riddaren Henning
Augustini eller Augustinsson.
Lastageplatser äro
Kåkenäs och Stenungsösund. Ifrån Kåkenäs går färja öfwer Hakefjord till det
på Tjörn belägna Höwiksnäs. Det har sitt namn af de autodaféer, som här
anställdes under hexeri-owäsendet i slutet af 1600-talet.
Den åldriga kyrkan
bibehåller sin ursprungliga form af twenne afdelningar. De enda förändringar
hon undergått bestå i uppbrytningen af ett par fensteröppningar på norra
sidan och tillbyggnaden af ett trätorn wid westra gafweln. Bakom altaret är i
östra muren en nich med trapplika upphöjningar, hwilken sannolikt haft en
helgonbild. Chorets mellanmur är i sednare tider prydd med frescomålningar,
och läktare och hwalf förherrligade med twetydiga föreställningar. Ibland
annat ser man i det sednare församlade talrika menniskoskaror, som nu i ett
sekel stått här utan fikonalöf och wittnat om den fina smaken hos Norums
församling och dess presterskap, som i sin helgedom kunnat tåla en prydnad af
dylik beskaffenhet.
Predikostolen är prydd
med snidwerk, men utan bilder, liksom den år 1635 förfärdigade altartaflan. I
choret är en murad graf, der Cedercronska slägten hwilar, och sannolikt äfwen
lagmännerne Jens Christensson och Hans Frantzön Lagmand, som bodde på
Stenungsön. På dörrarne till denna gårds bänkrum i kyrkan läses i upphöjda
bokstäfwer å den ena: "Hans Frandsøn Laugmand anno Domini 1650",
och på den andra: "Mergrete Torgiersdatter" och samma årtal. Samme
man och hans förra hustru Sophia Jochimsdotter hafwa år 1646 hitskänkt de på
altaret stående stora malmcandelabrar.
301
Här förwaras
åtskilliga antiqwiteter, såsom ett 3 alnar högt medaillonscrucifix af trä,
ett gammalt mindre dopfat af messing med den wanliga munkstilslika inskriften
samt ett annat dylikt af 7 qwarters diameter, liknande det i Tegneby, och med
denna, i hänseende till tiden, från hwilken den förskrifwer sig, historiskt
märkliga inskrift: Als leewen willen wy ons weren, ys Godt met ons, wie mach
ons deren Anne 1634. Det märkwärdigaste är likwäl en här förwarad fyrkantig dopfunt
af sten, en af de äldsta i Bohusläns kyrkor. Denna intressanta fornlemning
wisar på ena sidan en på en orm stående menniskobild, anfallen af fyra andra
ormar, och böjande sig åt wenster, för att undwika deras bett. Det är icke
osannolikt, hwad en
fornkunnig 1) gissat
om denna symbol, att menniskan skall beteckna församlingen eller en
nychristen i strid med mörkrets makter. Ofwan dessa figurer står i öfra
kanten runskriften: Swen (eller Swell) garthi, samt fem sammanbundna runor (M
och R), de fyra sista otwifwelaktigt ditsatta endast för radens fyllnad.
Skriften innebär sannolikt, att Sw. gjorde märket. På funtens andra sida är
uthuggen en sammansatt drakslinga, på den tredje twenne grofwa kors under
rundbågar, och på den fjerde en walknutslik sirat. Denna dopfunt, till form
och sirater liknande den i Karreby kyrka, förskrifwer sig ifrån
christendomens äldsta period i Norden.
Kyrkan äger 2 gamla
och dåliga ringklockor. På den lilla synes en medaillon, föreställande en
biskop eller dylikt, stående under en spetsbåge.
En fond af 113 R:dr
B:co är af aflidne åbon Thore Larsson i Torp donerad Norums socken, med
willkor, att räntan deraf i lika lotter skall tillfalla kyrkan och de
fattige.
De öfwerallt sig
utbredande odlingarne hafwa i sednare tid bortröjt de förr icke få
fornlemningarne i Norums socken. På Norums bys ägor, wid soldat-torpet, synas
ännu några grafkullar, och dylika med ett par mindre bautastenar wid
__________
1) Sjöborg, Inledning
till kännedom af fäderneslandets antiqwiteter, pag. 153, der äfwen en
afbildning af denna funt förekommer, ehuru ej rigtig.
302
Hög-Norum, samt en
cirkelform af 7 stenar i Blåbärskullen, belägen i samma bys utmark. Wid Holm,
Doteröd och Jernklett utwisa resliga stenwårdar, enligt sägen, forntida
slagfält. Wid foten af en sådan, som i förra seklet bortfördes, hittades ett
par jernklot, och bondens kort derpå intreffade död sattes af wantron i
förbindelse med detta fynd. Doteröd har äfwen att uppwisa en såkallad
domarering. En oredig stensättning på Strandnorums ägor kallas Stenkyrka, och
berättas den utwisa stället, der man först ernat uppbygga Norums kyrka. Några
kiströr ligga på bergshöjderna, deribland twenne, laggda intill hwarandra på
Ulfåsen och Inlags mark, äro af större omfång.
Wid gården N. Gategård
finnes en af de wanliga såkallade warpen efter någon som der funnit sin bane.
Dylika warp förekomma icke sällan i Bohuslän.
Enligt ofwannämnde
prosten Benedict Montans i Knäröd och dess hustru Rebecca Bossches
testamentariska disposition af den 6 Augusti 1784 åtnjuta Ödsmåls sockens
fattige och fattige skolbarn amt kyrkan hwardera 5 R:dr 26 sk. 8 r:st. B:co
årligen. Om donationen till Norums fattige och kyrka är ofwan förmält.
Fattigwård och
barnunderwisning är lika med den i Spekeröd.
Pastoratet,
tillhörande 3:dje klassen, är regalt; korntionden utgöres af omkring 41
tunnor.
Följande hafwa warit
pastorer i Ödsmåls och Uklums socknar:
Niels Rasmusson,
omkring 1599.
Jonas, omkring 1630.
Andreas Christensson,
förut collega i Kongelfs skola, afled 1667, efter att hafwa warit pastor här
i lång tid.
Nils Jenssen Colding,
comminister och collega i Kongelf, död före 1690.
Lars Stabaeus, död
1706 eller 1707.
Andreas Dryander, dog
wid tillträdet 1709.
Andreas Ambernsson
Grotte, död 1748.
303
Fabian Hilleström,
transporterad till Kongelf 1768, död 1776.
Samuel Lydén, se
Tegneby.
Johan Fredrik Roempke,
ifrån 1792 till 1812, död 1821.
Mag:r Johan
Pettersson, comminister i Uddewalla, död 1813.
Mag:r Pehr Ryberg,
fältprost, död 1825.
Johan Almegren,
comminister i Forshälla, afled 1836.
Olof Lundbeck.
Ifrån Ödsmål till
Kongelf är 3 och till Uddewalla 3 1/4 mil. Kyrkwägen 1 mil. Adressen:
Kongelf.
3.
Solberga Pastorat
begränsas af Hakefjord
samt af Ödsmåls, Spekeröds, Karreby, Kongelfs och Thorsby gäll, innefattar
södra hälften af Nordre härad, eller socknarne Solberga, Jörlanda och Hålta.
Marken i detta
pastorat är den jemnaste i Bohuslän. Genom Solberga och Jörlanda utbreder sig
en stor, bördig och med ansenliga byar och gårdar öfwersådd slätt, som dels
nedgår ända till stranden och dels stänges derifrån af lägre bergåsar. Öster
om denna skoglösa slättmark, som utgör nära en tredjedel af pastoratet, möter
en couperad och af någon löfskog lifwad trakt, innefattande Inlandsryggens
lägsta sänkning, och mer efter fordna än närwaraude förhållanden kallad
Skogsbygden. Hålta socken, som utgör den sydligaste delen af pastoratet, är
den bergaktigaste.
Uti stranden inskära
flera mindre wikar af Hakefjord, såsom Lökebergskilen i Hålta, Åseby- och
Wallbykilarne i Solberga, samt Kyrkebykilen i Jörlanda socken, hwilka alla
äro starkt uppgrundade och skulle inom kort kunna förwandlas till bördiga
ängar, om upplandningen påskyndades genom afstängningar åt hafssidan.
Wallbykilen äger särskild märkwärdighet genom traditionen, att 12 lass silfwerpenningar,
som ifrån Norge skulle öfwerföras till Danmark, blifwit här i fordna dagar
nedkörda på isen. Ehuru man ej
304
kan närmare bestämma
tiden, då detta skedde, tyckes dock denna sägen innebära mera än blott en
dikt, emedan en annan tradition tillägger, att Danska regeringen uppgjort
contract med några Holländare om dessa penningars upptagande, och man med
wisshet känner, att en general Gyllenkrok för samma ändamål hitsände dykare
år 1730, ehuru arbetet måste äfwergifwas af brist på nödiga hjelpmedel 1).
Uti hwarje af dessa
wikar uttömmer sig ett wattendrag, kommande ifrån bergstrakten. Det
betydligaste är Jörlandaån, som utrinner i Kyrkebykilen, efter att wid Jördal
hafwa drifwit flera små qwarnwerk. Uti denna, äfwensom uti det wid Spekeröds
beskrifning omnämnda wattendraget wid Anrås, norr om det förra, har man
upptagit äkta perlmusslor.
Endast i Jörlanda
sockens bergstrakt, hwilken är både widsträcktare och högre upp belägen än de
andra socknarnes, förekomma några obetydliga färskwattenssamlingar, såsom
Holme-, Ål- och Ornewattnen, och i Solberga en enda sådan, Ingetorpsjön
kallad, af föga storlek, men ansenligt djup. På Solberga prestgårds ägor
ligger en stark mineralkälla, samt på Branehögs mark i samma socken, omkring
en fjerdedels mil ifrån stranden och temligen högt öfwer hafsytan, en källa
som förer salt watten. En dylik naturmärkwärdighet är omnämnd wid Tjörns
beskrifning.
De till pastoratet
liggande öar i Hakefjord äro, utom några små holmar: Brattön, 1/4 m:tal, med
det höga berget Blåkullen, ryktbart såsom landkänning och för de om detsamma
gängse traditioner, Löfön med 1/2 m:tal och Ramsön med 1/4 dito; den
sistnämnda tillhörig Jörlanda och de båda förra Solberga socken.
Strandklipporna wid
Hakefjorden bestå hufwudsakligast af glimmerskiffer, hwilken på sina ställen
låter med lätthet klyfwa sig i de tunnaste lameller. Ett sådant skifferbrott,
ehuru numera i det närmaste uttömdt, finnes emellan Kyrkeby- och
Wallbykilarne, i gårdarne Säfwelyckes och Aröds utmarker. Den skiffer, som
togs här, begagnades förr af ortens
__________
1) Ödman, pag. 182.
305
inbyggare till
taktäckning, men sådana tak äro nu på högst få ställen i behåll. På
ofwannämnda Löfön säges silfwermalm fordom hafwa blifwit bruten, såsom stöd
för hwilket man wisar i ett derwarande berg spår af utsprängningar, som
blifwit gjorda med borr af större dimensioner än nu brukliga. Äfwen på Ramsön
tror man sig finna en malmförande stenart.
Såsom sädesbygd torde
Solberga böra ställas främst ibland alla pastorat i länet af lika hemmantal;
men jordbruket är också uteslutande den enda näringen härstädes. Gårdarne äro
ganska widsträckta och äga, med undantag af ett par hemmansdelar i Hålta
socken, en jordmån af lera och lermylla, hwilande på blåleran. Leran är
mångastädes mergelartad. Här och der på slätten finnas likwäl fläckar, der
hon öfwergår till hwitlera; dessa äro utlaggda till betesmarker. Största
ägowidden hafwa gårdarna i Solberga socken, hwarest finnas de, på hwilka
utsås till och med 80 tunnor efter helt beräknade. Eljest kan man beräkna
medelutsädet på hemmanen äfwerhufwud till 40 tunnor. Den gamla odaljorden
besås med hälften korn och hälften bönor; det öfriga med blandkorn, hafre,
obetydligt winter-råg samt potatis. PotatispIanteringen är starkast i
Jörlanda, hwilken socken idkar större brännwinsbränbränning än någon annan i
Bohuslän. Afkastningen af wårsäden stiger högst till omkring 7:de kornet,
ehuru en bättre brukningsmethod än den wedertagna oemotsägligen skulle på en
sådan jord frambringa en större fruktbarhet, såsom bewis för hwilket
påstående torde lända, att på det inom detta pastorat belägna Gullbringa säteri lemnade wintersäden
sistlidet år en afkastning af 21 1/2 korn och kornet af 11 dito. Hos allmogen
är ängen liten eller ingen och bruket af foderwäxter nära okändt,
betesmarkerna på slätten inskränkta och ladugårdsskötseln i följd deraf
obetydlig.
Gårdarne äro, med få
undantag, ganska wäl bebyggda, isynnerhet de, som äro belägna på
Jörlandaslätten. Åbyggnaderna äro uppförda i den ordning, att de instänga ett
fyr- hörnigt gårdsrum.
306
Allmogen prisas såsom
ett stilla, förståndigt och skäligen hyfsadt folk. Af okända skäl anser sig
Jörlandaboen i dessa och andra afseenden äga företrädet framför de andra
socknarnas inbyggare. En mindre idoghet kommer dem dock alla till last,
särdeles qwinnfolken, för hwilka till och med de wanligaste handslöjdet,
såsom wäfnad, stickning och dylikt, icke sällan äro aldeles främmande. I
allmänhet befinner allmogen sig i bergliga wilkor; men den fordna
förmögenheten, hwarom man här wet att orda, synes numera icke till.
Jörlanda
(ford. Jķrolanda) Socken
Pastoratets trenne socknar äga sin
utsträckning i öster och wester och stöta således alla till stranden. Den
nordligaste och tillika till arealen största af dem är Jörlanda, hwilken med
en längd af 1 1/4 och bredd af 1/2 mil intager en jordwidd af 13,747
tunnland. Hemmanens antal är 42 1/4, förmedlade ifrån 47 3/8.
3 m:tal äro frälse och
5 1/4 dito krono. Folknummern 1840 war 1,622. På 35 år hade socknen erhållit
en tillwäxt af 441 personer.
Den wäsendtligaste
delen af socknen är den stora slätt, som widgar sig ifrån Kjellsby- och
Anråskilarne, och i allmänhet äger en jordmån af styf lera. Hemmanen äro
stora och goda, om man undantager fyra eller fem af dem, som ligga i
bergstrakten. Socknen äger någon löfskog och obetydligt barrskog, men endast
till några hemman. Tillgången på bränntorf sträcker sig icke heller till alla
gårdar; men några hafwa den deremot ganska god.
De inom socknen
befintliga skattlaggda werk och inrättningar bestå af en såg till hemmanet
Dyfjell samt 5 mjölqwarnar, med tillsammans 6 par stenar, på gårdarne
Halleby, W. Jordal, Tougtorp och Nordre Anrås.
Lastageplatsen är wid
Getskär. I socknen äro skrifna 2 fraktfartyg om tillhopa 34 läster.
Af frälsehemmanen är 1/2
m:tal Nedra Raröd tillhörigt Gymnasii-inrättningen, och 1/4 Långegärde samt
1/2 Trolleröd förpantade ifrån Ströms säteri.
307
Boställen:
Halleby, 1 m:tal, med
1/2 Jörland och 1/2 Åker, Captenlieutenantsboställe, kommer att wid nuwarande
indelningshafwares afträdande indragas till regementets aflöningsfond.
Gården, bebyggd 1815, äger 137 tunnlands inägor, tullqwarn med 2 par stenar,
7 torp, men ingen skog.
Nedra Kjellsby, 1
m:tal, kaptensboställe, motswarar till sin beskaffenhet ungefär en tredjedel
af föregående, är dåligt bebygdt, har 4 torp och del i qwarnfall. Dertill
hörer det med någon löfskog begåfwade 1/8 m:tal Kyrkotegen, hwilket, såsom
från hufwudgården för långt aflägset, icke kan dermed wara i sambruk.
Östra Jordal 1/2, med
Ranebo, likaledes 1/2 m:tal, f. d. Auditörsboställe, har någon skog, ganska
god
torfmåsse, 1 torp och
qwarn med 1 par stenar.
Bärby, 1 m:tal, f. d.
Bataljons-predikants-indelnin, är ett litet hemman af swag beskaffenhet.
Årliga utsädet är omkring 20 tunnor. Bostället är skäligen bra bebygdt och
har 1 torp, men inga andra herrligheter.
Till wälbebyggda
skattehemman räknas 1/2 m:tal Kyrkeby, gästgifwaregård, med åker till 20
tunnors
utsäde, men ringa
höbol och 2 torp, 1/12 m:tal i samma by, 1/4 Thoröd, med god torfmåsse och
skog, 1/3 Gilltorp och 3/4 m:tal Håberg, alla försedda med twåwånings manshus
af trä.
På den öppna slätten,
som bär namnet Ranehed, nära allmänna landswägen, som löper till Kongelf,
ligger
Jörlanda kyrka, om
hwars ålder man icke har sig något bekant. År 1826 förlängdes den åt öster
till 6 alnar; men detta arbete werkställdes med ett sådant fusk, att hela
tillbyggnaden skiljt sig från de gamla murarne och måste nu, genom utifrån
resta bjelkspännen, hindras ifrån att nedstörta. Structuren är den wanliga af
ett långhus med tresidig chormur och en wid norra sidan uppförd sacristia,
samt i wester ett trätorn, som genom en smal mellanbyggnad är förenadt med
sjelfwa kyrkan. Belysningen kommer ifrån 9 större fenster, deraf ett anbragt
midtför altaret, och framför hwilket en transparent, föreställande Christi
nedtagning af korset,
308
utgör den enda
altarprydnaden. Innanredet saknar allt wärde. På den ena af de båda
ringklockorna läses gjutningsåret 1693.
Kyrkogården beskuggas
af resliga träd, som här blifwit planterade af en Linnés lärjunge, rectorn E.
Jörlin, född på gården Kjellsby i denna socken, och hwilkens minnessten
finnes inmurad i södra wäggen, bärande denna inskrift: Ab utero 1733, Per tot discrimina, Hic demum qviesco in hoc sepulcro
1810, In noinine Jesu Beatus, Engelb. Jörlin.
Der byn Brålands ägor
angränsa till Kännstorps i Spekeröds socken, hwarest ock några stenar stå
uppresta, har funnits en större griftplats, efter hwilken några mindre
grafkullar numera äro de enda lemningarne. Uti en bortodlad hög på detta
ställe, hwilken war så ansenlig, att dess innanröse lemnade sten till 50
alnars gärdesgård, hittades i en benfylld urna några perlor af brändt ler.
Några emot hwarandra lutande hällar i samma bys utmark äro, efter allmogens
berättelse, qwarlefwor efter ett dyrhus eller stenkista, kallad Altaret,
hwilket icke för längesedan raserades. Täckhällen omarbetades till en
qwarnsten. I Norra Anrås' kohage, åt stranden till, förekommer äfwen en
samling af jordhögar, hwaraf trenne äro af ett ansenligare omfång. Många
sådana på Kyrkebyns ägor äro nyligen bortodlade och endast några mindre
rörkullar och en liten stensättning skonade. Dessa, liksom högarne wid Anrås,
åtföljas af den wanliga traditionen, att ljus synes brinna der nattetid. Af
här befintliga kiströr utmärka sig för sin storlek några på Gilltorps och ett
på Kyrkebyns ägor i det s. k. Prässberget.
Tre stenblock,
liggande det ena wid Kjellsby dam, det andra wid Kyrkeby och det tredje i
Kyrkebykile, tros hafwa blifwit kastade emot Jörlanda kyrka af en jätte och
hans äkta hälft. Om denna sednare går en berättelse, att hon en gång wid sin
barnsbörd sökt biträde af en piga ifrån gården Tougtorp. Jätten hämtade och
återförde pigan; men då denna wid hemkomsten yrkade på betalning för sin
möda,
309
blef jätten uppbragt
och slog efter henne med en jernstång, som han höll i handen. Pigan undwek
likwäl slaget, och jernstören slog emot klippan wid Tougtorp med en sådan
styrka, att deraf uppkom en fördjupning, den man ännu wisar. Det ewiga
pinglandet af Jörlanda klocka twingade slutligen denne jätte att draga långt
fjerran bort i en öde bygd. Der fanns han en gång af några sjöfarande
härifrån, dem han sporde efter ställningar och förhållanden i hembygden, och
framför allt efter den förtretliga klockan, samt bad slutligen en af dem
räcka sig handen, att han måtte få röna, om det ännu funnes någon wärme och
”malle i klöra” (märg i fingrarne) hos hans gamla Bohuslänningar. De
sjöfarande glödgade då en båtshake och räckte honom åt den af ålderdom blinde
jätten, som kramade den ihop med ena handen, under yttrande, att all kraft
numera wore borta hos de män af Bohuslän.
På gården Bråland
hittades en gång wid en dikesgräfning en antik fingerring af guld af ett par
dukaters wigt och prydd med upphöjda åsar. Ett annat fynd, bestående af en
spiralformigt prydd guldten, wägande omkring 12 dukater, gjordes i en
griftkulle på hemmanet Westra Torps ägor.
Af owanligare
naturbildningar i Jörlanda må nämnas en håla i berg wid Holmesjön, kallad
Holmewattens kyrka, och som kan rymma flera personer. På Raröds mark är en
dylik, benämnd Tjufhålet, efter ett röfwareband, som här haft sitt tillhåll,
och som slutligen utrotades af en bonde från gården Lind, benämnd Östen. En
grafsten på Jörlanda kyrkogård wisar, att denne raske man dog 1737.
Då wi här nämnt
Tougtorp, torde det wara på sitt ställe och rätta ett af Ödman begånget
misstag, som blifwit följt äfwer af andra författare. Han säger nemligen,
pag. 81, att konung Hakon Magnusson ”bytt till sig den holmen som Bohus slott
stått på, af åboerna i Tougatorp och Jörlanda socken, och gaf dem i wederlag
ett gammalt odalsbref tydligen utwisar”. Detta bref, som ännu finnes qwar på
gården,
310
innehåller likwäl icke
annat, än att fogden på Bohus, Ræidar Jonsson, lemar Tolner Helgesson ett
markabol jord i Tougatorp till wederlag för det af nämnda man åt konungen
afstådda lika stora jordstycke i ”Styrbagholm”, hwarmed sannolikt förstås det
nära Tougatorp belägna Skår, hwadan uppgiften om bytet med Bohusholmen helt
och hållet är ogrundad och uppkommen endast iföljd af origtig tolkning af
ifrågawande bref 1)
Solberga
(f. Solberga eller Sölbjörgs) Socken
Denna är
moderförsamling och belägen midt i pastoratet. Slätten är widsträcktare och
ligger högre än Jörlanda, men äger icke på alla ställen så jämngod jordmån
som denna. I de sluttningar, hwarmed denna slätt nedgår till Wallby och
Åsebykilarne, är leran styfwast. Socknen har något öfwer 1.000 tunnlands
mindre jordwidd än Jörlanda, men likwäl 14 7/16 hela hemman mera,
__________
1) Denna fornhandling,
dat. Augusti 1359, lyder sålunda:
"Ollum monnum theim sæ thetta breff sea ædr
høyra sæendir Ræidar Jonsson
foghette aa Baghahusi quedja guds ok sina. Ydr vil ek kunnght gera at
aa æinu aare ok fiortughta riikis mins vyrduleghs herra Magnusar konongs aa
lauhordaghen nesta øyft bartholomei var ek aa Baghaholma, ok næfndi ek til
sex mæn, at læggia Tholne Hælghasyni sin fulnad af mins herra jordum for
mærkarbol j Skyrbaghom ok tho ræiknadet j that mækabol fim ørtoghabol j
Upsalum, sæm mins herra samæighu er: Laughdu thæsser sex mæn Andres Sladdar,
Smidr Gunnarsson, Suæin Authmundrsson Havardr Æilifsson, Jon Thoufuasson,
Paal Andresarsson medr minu ifur syn mærkarbol j Tolothorpe sæm min herri
aatte fyr fyrnæfnt mærkarbol. thi at thæim varo thessar jarder allar væl kunnighar.
Var ok that j samthykt theirra at that thriggia aurabol jardar sæm min herre
atte j Tolothorpe uttan fyrnæmfnd skipti, ok liggar austan aarennar undir
Gæira fialle that skal Tholfnar iafnnan hafva for fulla skyld ok hns øyptirkomander.
Ok til sannynda at thessom fyrnæfndum jordu var skift mz ollum lunyundum
sættu fyrnæfndir mæn sin jnsighli mz minni jnsighli for thetta bref er gort
var aa dæghi ok aare sæm fyr sæghir". (Efter Brusewiz 1867).
På gården Tougtorp förwaras flera gamla
pergamentsbref.
311
så att hemmantalet i
Solberga utgör 56 11/16, förmedlade ifrån 59 1/16. Häraf äro 3 1/2 m:tal
frälse och 3 dito krono. Inbyggarnes antal, på 35 år ökat med 389 själar,
belopp sig 1840 till 2,329.
Trakten är alldeles
skoglös, om man förbiser några spridda löwträdslundar. I bergstrakten finnas
goda torfmåssar; men de på slätten belägna hemman sakna till största delen
denna, här i orten ganska wigtiga förmån.
Socknens lastageplats
är wid Rörtången. Denna strandplats bebos af några fattiga fiskarefamiljer,
hwilka, i likhet med de 17 strandsittarne på Brattön, wäl idka småfiske i
Hakefjord, men för det mesta måste lifnära sig genom tiggande.
Inom Solberga ligga
följande boställshemman:
Kållstorp. 1 m:tal,
pastorsboställe, utsår 32 tunnor i god jord, har proportioneradt höbol, 4
torp, 2 små trädgårdar, en planterhage, men ingen skog eller torfmosse.
Manhusen är uppförda 1787.
Tolleröd, 1/4 m:tal,
med Kålleröd, 1/2 dito, komministerboställe. Det förra är kronohemman, det
senare åter kronoskatte-rusthåll, hållande 7/16 i en soldat. Kålleröd
inköptes år 1810 af församlingen för 1,343 rdr 16 sk. bko, till förstärkning
af det swaga Capellansbolet. Derpå utsås 15 tunnor i lera och höstas i
medelmåttiga år 50 lass hö. På stället finnes någon löfskog, 1 torp och en
del i qwarnfall sid Skårby. Tolleröd, beläget 1/8 mils wäg ifrån det förra,
har mest sandjord och är af dålig beskaffenhet.
Skålldal Mellangården,
3/4 m:tal, kronolänsmansboställe, har bördig jord och icke ringa ägowidd, men
är alldeles skoglöst och för sin bestämmelse olämpligt, såsom liggande längst
söder ut i häradet.
Öfra Knafwerstad, f.d.
Corporalsindelning, 1 m:tal, är ett litet hemman med ett par och tjugo
tunnors utsäde och 1 torp.
Ståndspersoners hemman
äro:
1/2 m:tal Kode, bättre
bebygdt, har åker till 16 t:nors utsäde och naturlig och artificiell äng i
proportion.
312
Ingetorp, 3/4 m:tal,
wälbebygdt och med ett wackert läge samt bördiga ägor, sår omkring 30 tunnor,
har widlyftiga betesmarker och skog till awsalu af bok och andra trädslag.
Ibland ägare till denna gård må nämnas talmannen för bondeståndet Lars
Thorbjörnsson. Hans son, den berömde domaren uti Himle härad i Halland, Johan
Thorbjörnsson, föddes härstädes 1757.
Hemmanet Knafwerstad
och en del i Lunna tillhörde fordom Kongahellas kloster, dit de blifwit
skänkta af en Nils Brygge.
Inom socknen finnas 5
skattelaggda mjölqwarnar.
Den rymliga, ljusa och
med ett 32 alnar högt stentorn1) försedda kyrkan ligger midt i Solberga by.
Östra gafweln är tresidig. Innanredet föga gammalt och konstlöst. På den
urgamla tälgstens-dopfunten är afbildadt ett grinande menniskohufwud,
omgifwet af löfwerk. På norra wäggen hänga kyrkoherdens i Marstrand och
Solberga Fredr. Nilsson Bagges och hans hustrus bilder i kroppsstorlek, målade
i olja. På hans’ läses: ”Sufficit
mihi, qui solus sibi sufficit Deus. Anno Christi 1695, aetatis 49”, och
på hennes ”Tänk uppå mig Gud till det bästa. Anno Christi 1695,
aetatis 45”. Wi återkomma till
denne man wid Marstrands beskrifning.
Fornlemningar. Ett par
stora stenrör äro hopförda på kort afstånd från hwarandra å en höjd på
hemmanet Åsebys mark. Nedanför det ena äro tolf rader af små flata stenar
laggda tätt utmed warandra. Raderna äro omkring 10 alnar långa och stenarne
nedsjunkna i jorden. Här är åter en fornlemning, om hwars ursprungliga
bestämmelse wi knappt wåga framkasta en gissning. Den anses emellertid af
allmogen för en domplats. Utmed strandwägen emellan Winningstorp och
Timmerwik synas flera mindre runda stensättningar och förstörda griftkullar.
Mera ansenliga äro de såkallade Domkretsarne på Hammars ägor. wid Ingetorps
sjö stå tre manshöga stenwårdar utmed en kullfallen bred häll, hwilken
traditionen påstår hafwa en gång blifwit framkörd
________
1) Uti tornet hänga 2
klockor
313
till Ingetorp, att
tjena till en logbro, men kort derefter återförd till sitt ställe, sedan
stenen hwarje morgon befanns af sig sjelf upprest på gården. Nedanför samma
gård, utmed landswägen, synas på en höjd lemningar efter grafkullar.
Guldhögen, nära gränsen mot Hålta, och en mindre grafhög på Hwettstens ägor,
äro uppgräfda. På Ödsmål står en bautasten jemte några rörkullar, och Tunge
och Aröd ha på sin mark att uppwisa några obetydliga stensättningar.
Blåkullen eller Blån,
omnämnes uti många öfwer hela länet gängse widunderliga sagor, som alla afse
trollpackor och påskafärder. Namnlikheten har nemligen i sednare tider
förledt folktron att hit förlägga det fingerade och dock så olyckligt
ryktbarwordna Blåkulla. Beskaffenheten af dessa sagors innehåll, ständigt
enahanda, är alltför wälbekant, för att här behöfwa beskrifwas, och omdömet
deröfwer är något, som mera tillhör en psychologisk afhandling än en
ortbeskrifning. Men ehuru dessa sägner först i yngre dagar blifwit här
lokaliserade, hafwa de likwäl förmått ingjuta hos den widskeplige en djup
respekt för sjelfwa
stället, och man
undfägnas ofta af fiskare och sjöfarande med widlyftiga historier om de
underliga företeelser, till hwilka de warit wittne, då de någon gång nödgats
genomwaka natten wid foten af Blåkullens wäldiga fjellmassa. Ett djupt hål i
berget utpekas isynnerhet såsom spökeriernas centralpunkt.
Blåkullen synes icke
äga någon särdeles höjd, då man är i dess grannskap; men den reser sig allt
högre, ju mera man aflägsnar sig derifrån. Den är den första landkänning af
södra Bohuslän, som wisar sig för den ifrån Skagen kommande seglaren;
derefter följa Marstrand fyr och Tjörns berg. Ossian besjunger ofta i sina
dikter ett af Lochlins berg, det kringswallade Gormmeall, som säges ligga
helt nära det Lochlinska konungasätet Uthķrno och wisa sin topp utåt hafwet
förr än Lochlins andra klippor kunde skönjas. Wi erinra om hwad wi wid Tjörns
beskrifning hafwa gissat om Lochlins och Uthķrnos läge och wilja här blott
tillägga,
314
att Gormmeall,
öfwersatt på wårt språk, betyder — Blåkullen 1).
En tradition förtäljer
att på Brattön bodde i fordna tider en qwinna, wid namn Torna, med sin enda
son, hwilken hwarje sommar for ut på härnadståg. Men en höst kom han icke
tillbaka, och den sörjande modern gick sedan under långliga tider hwarje dag
upp på Blåkullen och spejade utåt hafwet, i hopp att få se honom återwända.
Slutligen warseblef hon en dag en drabbning på Marstrandsfjorden, och
igenkänner bland de stridande sin sons skepp, i samma ögonblick detta gick till
botten. Förtwiflad häröfwer störtade sig Torna utför berget i hafwet, och
omkom; men hennes lik uppflöt wid ett ej långt ifrån Brattön liggande skär,
som ännu idag efter henne kallas Tornaskäret 2).
Hålta
(f. Holta) Socken
Denna socken, liggande
söder om Solberga, utgöres af Nordre härads sydligaste del, och skiljes ifrån
Thorsby och Lycke af en låg bergssträckning. Marken här är mera couperad och
skaplynnet mera Bohuslänskt än i de andra socknarne. den wigtigaste dalen
öppnar sig innanför Lökebergskilen emot Holta kyrka och är ganska bördig.
Några hemman hafwa sandig jordmån. Löfskog finnes här och der, men till
obetydlighet.
Socknens ägowidd, 6,781 tunnland, är fördelad
emellan 26 1/8 m:tal, hwaraf 3 3/4 frälse och 2 1/2 krono. Oförmedlade
hemmantalet är 31 1/2. Socknen beboddes år 1805 af 669, 1840 af 1,017
personer.
En fjerdedels mil ifrån stranden ligger det
wackra säteriet Gullbringa, 2 m:tal, med tillhörande
kronoskatte-rusthållshemmanet 1/8 Broberg i Lycke socken. Efter traditionen
skall Gullbringa erhållit sitt namn af drottning Margaretha, som här återfick
ett guldsmycke, det hon mistat wid Tjufkil, hwars namn äfwenledes skall
erinra om denna
__________
1) Se Arfwidssons Inledning till Ossians
Sånger.
2) Fiskare påstå sig hafwa i sednare tider
obserwerat en fortgående uppskjutning af detta skär.
315
tilldragelse. Det tillägges, att den lycklige
återbringaren af guldet fick af drottningen i belöning Gullbringa gård.
Egendomen war af krononatur till 1683, då öfwerinspectoren E. Hallenberg genom
byte erhöll säterifrihet derpå. Den är bebyggd med stora och goda åbyggnader
af trä. Här utsås årligen 80 ā 82 tunnor i jordmån af styf lera och höstas
omkring 500 skepp:d. hö. 63 nöt, 12 hästar och 20 får utfordras sommar och
winter. Herrligheterna utgöras af en stor trädgård om 3 tunnlands rymd, med
600 fruktträd, god husbehofsskog af bok bok och furu, en torfmosse om 14
tunnlands rymd, som för närwarande begagnas till äng, en tullqwarn med 2 par
stenar, samt 2 goda torp, hwilka hwardera lemna 250 dagswerken om året. Wid
gården finnes dessutom tröskwerk och ett bränneri i 2:dra klassen med
grundmurade hus.
I början af 1600-talet säges Gullbringa af en
Jöran Henriksson. Efter ofwannämnde
Hallenberg kom det till friherrliga Kölherska slägten, och dess sednaste ägare hafwa warit grosshandl. S. Schütz, Ostind.
sjöcapten H. Claesson, en hr
Wendel, grosshandl. B. Almfeldt och nuwarande H:r Johan
Rafstedt.
De öfriga frälsegårdarne, eller 1 mantal
Ekelöf, 1/2 dito Mellgärde och 1/4
Pölen, äro förpantningshemman.
Boställen:
Stora Risby,
1 mantal, f. d. Lieutenantsboställe wid södra kompaniet, är bebygdt för
ståndspersoner, har bördig åker till emellan 40 ocb 50 tunnors utsäde, men
liten äng och blott 2 små torp.
Öfra Restad,
1 mantal, f. d. Trumslagareindelning, ett litet men godt hemman, utsår
omkring 20 tunnor och har ett par torp.
Hålta Annexgård, 112 mantal, Prestenkesäte, har jordmån af wexlande sand och
lera, dock mest af det förra slaget, utsår omkring 12 tunnor och äger god
löfskog af björk och bok.
Håltas lilla anspråkslösa kyrka ligger till
höger om wägen, som från Tjufkil leder till Kongelf. De inåtlutande murarne
wittna om en ansenlig ålder, ehuru kyrkans gamla
316
form blifwit i sednare
tider ändrad till likhet med de andras i pastoratet 1). Predikstolen är
ibland de enklaste. Altartaflan föreställer i oljemålning af den korstfäste,
omkring hwilken twå manliga och lika många qwinliga figurer i 17:de seklets
drägt föreställas knäböjande. Derutider läses: ”Tabula hæcce in Dei
gloriam a Stenone Petreo Inladiæ et universi
Territorii Bahusiæ Inspectore data et
donata est a partu Virgineo 1672”. De knäböjande personerna föreställa
otwifwelaktigt gifwaren sjelf med sin hustru och båda barn. Öfwer en i koret
befintlig graf, som innesluter några medlemmar af v. Köhlerska ätten,
nedhänger ett sorgbanér, som på ena sidan föreställer ett adligt wapen och på
den andra förer denna inskrift: ”Här under hwilar Kongl. Maj:ts fordom
trotjenare och Ryttmästare under högstsalig Hennes Kongl. Riiks
änkjedrottningens lif Regemente, wälboren Johan Friedrich Richard, född åhr
1687 d. 29 Junii uti stiift Bremen och i Herranom afsomnat på stora Risby 22
Aug. 1731, sedan han i förut framfarne kriget haft den nåden följa högstsalig
hans Maj:t Konung Carl 12 och bewistat åtskilliga fältslag och actioner”. Uti
tornet, hwars nedra hälft är uppförd af sten och resten af trä, ligger en
grafsten, på hwilken läses: ”Her vnder liger begraven S. Mand Ole Andersøn
fod i Kongele af erlige egte foreldr, døde i Vefrøen af pest den 12 Augusti
Anno 1654, efter hans begirin for hans trothienest i hans vngdom her Hans
Rasmussen lod denne hans begravelse bekoste. Memento
mori, hodie mihi eras tibi. A. S. S.” Det
enda kyrkan föröfrigt har att uppwisa, är en wäl arbetad dopfunt af tälgsten.
I tornet hänga twå klockor 2).
Af de få ålderdomsminnen inom denna socken må nämnas en högre upprest sten i
Gullbringa skog, som är kringsatt
__________
1) Hålta kyrka målades 1780 på bekostnad af
dåwarande ägaren till Gullbringa S. Schütz.
2) På kyrkogården står en prydlig solwisare af
sten, hitskänkt af nuwarande ägare till Gullbringa. Densamme har låtit för
sig och familj uppföra en större murad graf på norra sidan om kyrkan.
317
med flera mindre.
Twenne dylika finnas i Öfra Risby kohage och på Bäckehwarfs ägor, hwarjemte
man wet omtala, att ett större antal ”stastenar” förr stått wid Wäfran, men i
sednare tider blifwit bortförda. Lextufwan benämnes en höjd på Restads mark,
på hwars topp en liten grafkulle blifwit hopförd. På samma bys ägor kallas en
wäg, utmed hwilken flera griftrösen och såkallade warp ligga, Warpewägen, och till detta ställes antikviteter
höra ytterligare traditionen om ett fordom der beläget kloster, hwarefter
likwäl inga rudera äro synliga. En stor och på öfra sidan helt slät sten, liggande
wid landswägen nära Hålta kyrka, kallades af de gamle Kongsbordet, möjligtwis
efter någon regent, som här intagit sin måltid.
Solberga regala
pastorat tillhör 2:dra klassen. Korntionden är 105 tunnor.
Detta gäll har understundom varit prebende till
pastorerna i Marstrand och Kongelf, nemligen till sistnämnda ifrån 1658 till
omkring 1670, och till de förra ifrån 1682 till 1724. Af pastorerna efter
reformationen äro följande bekante:
Herr Arne. Han blef den 8 Februari 1586 mördad
tillika med sin broder, adjunct, barn och tjenstfolk af ett par Skottar, som,
efter föröfvad illgerning och sedan de utplundrat och satt eld på
prestgården, skyndade till Marstrand. Men en flicka, som undkommit blodbadet,
upptäckte dem der, under det de som bäst uppmanade hvarandra att dricka på
H:r Arnes pengar. Efter tidens sed afrättades de gripna bofwarne den 8
påföljande Mars med den rysligaste tortyr. De upphängdes först en stund i
rök, sedan uppskuros deras magar och inelfworna fästades vid en påle, kring
hvilken de så länge jagades, att dessa utrycktes, hvarefter de olycklige
blefvo knipna med glödande tänger och omsider kastade på ett brinnande bål.
Detta skedde på en kulle å Branehögs ägor, hwilken ännu i dag bär namnet
Stegelberget.
Per Ericsson?
Rasmus Hansson d.ä., prost i Elfsyssel, död
omkring 1620.
Hans Rasmusson,
företrädarens son. En anteckning
318
om denne man ger honom
många loford, men beklagar att han ofta warit utsatt för satans list. Då han
en Långfredag red till Hålta att förrätta gudstjensten och händelsewis
insomnat på hästen, grepo honom några trollpackor och förde honom i ett
ögonblick genom luften till det illa beryktade berget Aleklättan i Romelanda
socken. Man kan tänka sig gubbens förwåning, då han här uppwaknade midt
ibland qwastar, rakor och smörjehorn! Historien slutar likwäl på det mest
tillfredsställande sätt, nemligen sålunda, att h:r pastorn lunkade af till
sin embetsbroder i Romelanda prostgård, omtalte der sitt äfwentyr, åt sig wäl
mätt, lånte sig en kamp och red hem till sitt igen. Han hade åtminstone haft
laga skäl till sitt messfall. Han dog 1649, efterträdd af sonen
Rasmus Hansson d. y. död 1658. Om honom säger
ofwannämnda anteckning, att han hade liten glädje här i lifwet, emedan han
war gift.
Om Peder Söffrensson i Kongelf, som hade Solberga till prebende, se wid Kongelf.
Frans Hansson Wandal, son till lagmannen i Bohuslän Hans Frantzön, blef pastor här då
Peder Söffrensson afsade sig præbendet, död omkring 1680 1).
Fredrik Bagge och Joh. Carlberg, se Marstrand.
Nils Hammarberg, förut regementspastor, erhöll Solberga år 1726, död 1759.
Mag:r Jonas Rhodin, förut comminister i Romeled, död 1785, sedan han genom sina
förtjenster som riksdagsman 1778 utwerkat survivance för sonen
Johan Adam Rhodin, som afled 1818.
Nuwarande pastor i Solberga är hofpredikanten
Jonas Warmark, hwilken förut war komminister i Tölö.
För att åtminstone i något afseende ådagalägga
att den följt med sin tid, har allmogen i Solberga pastorat indragit den på andra ställen wanliga gåfwan till
sin komminister af
__________
1) Den i Bexells Herdaminne efter Frans Hansson
införda pastor i Solberga, Antonius Hansson, är ingen annan än Frans Hansson
sielf. Af denne man har man råkat göra twenne personer.
319
1/4 tunna korn på
hemmanet, och erhåller nu denne ingen annan lön än afkastningen af sitt klena boställe och det obetydliga
högtidsoffret. På grund af detta förhållande är att förmoda, det nuwarande
komminister kommer att afsluta följande serie af kapellaner i Solberga:
Pehr Ström, död 1734;
Hans Ring, pastor i Harplinge 1759;
Mag:r Conrad Runell;
Mag:r Elieser Sæwrin, död 1809;
Niclas Hernqwist, pastor i Thorslanda 1828, död
1829;
Johan L.
Wahlberg och P. Sandbeck.
Ifrån Solberga kyrka till Kongelf är 1 1/4 och
till Marstrand något öfwer 2 mil. Emellan Solberga och Jörlanda 1/2 mil och
ifrån Solberga till Hålta 5/8 dito. Adressen: Kongelf.
__________
|
